Elden hade börjat värma skjulet och hanns varma skjorta var som en snuttefilt som kramade henne och övertygade henne om att allt skulle bli bra. Vättarna som bodde under arbetsbänken hade tittat ut för att se vad som stod på och en hus mus hade berättat den goda nyheten om den försvunna katten för henne. Dina kände sig lycklig och trygg så hon berättade inte för musen att hon hade räddat katten den förra natten. Den skulle få reda på vad som hade hänt tids nog. Hon plockade upp sitt anteckningsblock och tittade på det, det var blött på utsidan och på den nedre kanten men några utav sidorna hade blivit räddade ifrån vattnet utav väskan. Hon öppnade det och satte det bredvid kaminen för att torka det.
Han knackade på innan han öppnade dörren och steg in i skjulet igen, hon var fortfarande kvar och hon höll på att torka sitt anteckningsblock.
”Hej”, log han. ”Jag har en handduk så att du kan torka ditt hår, och så lite torra kläder.”
Han tömde påsen, men gömde presenten till senare, och gick till ett skåp där han hämtade en liten gryta att värma mjölken i och två muggar.
”Jag ska göra lite varm choklad och så har jag kakor. Hur låter det?”
Dina tittade på honom och gav honom ett blygt leende medan hon torkade håret och kammade det med fingrarna.
”Jag är Kodi Jones”, sa han och började göra choklad. ”Min pappa byggde det här skjulet så att han kunde komma bort ifrån oss pojkar och få lite lugn och ro lite nu och då. Jag har fyra äldre bröder och en är vildare än den andra. Det är lätt att förstå att han behövde komma ifrån en stund ibland.”
Hanns stora skjorta var som en klänning på henne och den gömde henne när hon ålade sig ur sina våta jeans och tog på sig de torra byxorna han hade tagit med sig. Byxorna hade snöre i midjan och hon kunde knyta det så att hon inte tappade dem och de långa benen håll hennes fötter varma också. Hon tog också på sig t-shirten han hade gett henne men behöll hanns skjorta utanpå.
”Det var du som kom hem med katten, eller hur?”
Hon tittade på sina händer medan de rullade upp skjortärmarna så att de inte täckte hennes händer.
”Jag tog honom till veterinären. Det verkade som att en bil hade kört på honom. Det bästa för honom var att avliva honom”
Han ångrade direkt att han hade berättat för henne att katten var död när han såg hennes ledsna ögon.
”Jag är glad att du fann honom så att han inte behövde lida”, sa han till henne, satt ner vid hennes sida och gav henne en choklad mugg. ”Försiktigt, det är hett.”
Sedan satt de där i tystnaden, åt kakor och drack choklad medan den sorgliga nyheten om den döda katten blekande.
Sanna © 2009
No comments:
Post a Comment