Korpen och Fjärilen.

Kapitel 4 av 30.  (Kapitel 1. 2. 3.)

Herman har tagit på sig rollen som moster Belindas privata chaufför när morbror Jasper låg på sjukhuset och han dök upp klockan nio varje morgon för att köra henne in till staden. Dina tyckte att han så besynnerlig ut och hon brukade studera honom i smyg så att hon kunde göra skisser utav honom senare. Hanns utseende skulle passa på en magiker, tänkte hon, eller kanske en excentrisk eremit som kommit tillbaka till civilisationen och funnit att det blivit ett nytt och konstigt ställe. Det verkade som att all omkring honom hade förmågan att förvåna och intressera honom även om han hade sett det en million gånger förut och han brukade stanna en stund, titta på det, och fascineras utav det medan han fokuserade genom de tjocka glasögonen.

Dina skyndade sig med sina sysslor så for de hade åkt iväg; det var mycket enklare när moster Belinda inte följde henne med sina hökögon, och sist utav allt satte hon smörgåsar, frukt och en flaska med vatten i sin väska och lämnade huset. Det var en underbar dag och hon stannade ett ögonblick för att bestämma vart hon skulle gå, skogen och träden kändes frestande men en fjäril fångade hennes uppmärksamhet och hon följde den ut på ängarna istället. Blommor i alla färger och former blommade och ängarna surrade med liv, från insekter på jakt efter nektar till fåglar på jakt efter insekter, och hon lade sig ner under ett träd vid ett dike för att skissa allt.

Cene den Vise hade tagit emot en inbjudan att förenas med de andra vetenskapsmännen som undervisade i ett kloster och Agie den Goda satt barnvakt hos en änkling så Dina var ensam ute på ängen. Det störde henne inte att hon var ensam och det tog henne inte allt för länge att lära känna nya vänner. Buzz var ett flitig bi, Benita var en vacker juvelvingad fjäril och Benny var en skalbagge, de var alla glada över att visa henne deras värld och sakerna i den och hennes anteckningsblock fylldes snabbt med nya skisser.

Mitt på dagen bestämde hon att det var för varmt för henne att stanna ute på ängen och hon gick ner till ån för att följa den tillbaka till skogen och träden. Stenarna bredvid vattnet kändes varma och lena under hennes fötter när hon skuttade och klättrade förbi forsen och hon började söka ord som kunde beskriva det. Mjukt som siden kändes inte rätt eftersom det var varma med, mjukt som en kyckling skulle nog passa bättre, kycklingar var mjuka och lena men också varma. Kyckling stenar. Hon var tvungen att stanna och ta fram anteckningsblocket igen, det var kyckling stenar och hon var bara tvungen att göra en skiss utav dem. Lena kycklingar som vaktade en silverklädd väg för Drottning Aurora och hennes hov när de var på väg att besöka Prins Bosky som bodde längre söder ut.

Sanna © 2009