Korpen och Fjärilen.

Kapitel 10 av 30.

Han hade övat på vad han skulle säga och hur han skulle fråga ett par gånger framför badrumsspegeln. Känslorna var helt nya för honom och han ville skydda dem och hålla dem för sig själv för tillfället så det var viktigt att hanns mamma inte misstänkte något. Snäll som hon var så pratade hon också allt för mycket i bland och hon berättade ofta saker för hanns bröder som hon borde ha hållit inne med. Den bästa tiden att fråga henne var när hon gjorde frukost tänkte han, då skulle det vara enklare att distrahera henne om hon började undra för mycket.

”Millers fick aldrig några barn va?” sa han så obesvärat som möjligt.

”Nej”, svarade hanns mamma medan hon sökte igenom kylen i jakten på något. ”Det är sorgligt. De försökte i så många år men inget hände”

”Jag tror att jag såg en tjej där...” han lät orden hänga i luften.

”Åh, det är Belindas systerdotter”, fru Jones fann vad det var som hon letat efter och vände sig till spisen. ”De tog hand om henne när hennes föräldrar dog. Hon är en speciell flicka.”

”Det förklarar saken”, svarade han och förberedde sig för nästa fråga. ”Hur gammal är hon? Jag undrar om hon skulle vara intresserad utav att hjälpa mig rensa bort slyet nere vid ån.”

”Hon gick ut gymnasiet i våras. Två eller tre ägg?”

”Två”, han var överraskad, hade inte trott att hon var så pass gammal.

”Hon är gammal nog att hjälpa till, men hon är speciell... Du bör nog prata med Belinda om det, hon vet säkert bättre.”

”Jag trodde att hon var på sjukhuset med Jasper. Jag har hört att det står illa till med honom,” sa han och styrde samtalet bort ifrån Dina.

”Stackars Belinda”, suckade fru Jones. ”Han kommer inte att leva fram till vintern säger de. Cancer. Men, de får då tid på sig att säja adjö.”

Fru Jones blev tårögd och Kodi steg upp och gav sin mamma en kram. Hanns pappa hade dött utav en hjärnblödning förra året. Ena stunden var han där och nästa stund så var han borta. Hanns mamma hade hittat honom ute i trädgården men han var död innan ambulansen hade kommit dit.

”Han visste att du älskade honom, mamma, han visste”, viskade han för att trösta henne.

”Jag hade fortfarande saker att berätta för honom. En livstid tillsammans är inte nog”, fru Jones torkade tårarna och började laga frukosten igen. ”Ciar sa att han kanske tittar förbi i morgon. Det är ett par saker som jag behöver ifrån affären... om du har tid att köra in till samhället.”

”Så klart, skriv bara upp allt på en lista”, han log men kände sig besviken på insidan, han hade velat gå ut och se om han kunde hitta Dina. Ännu värre, Ciar skulle kanske komma i morgon. Han kände sig modfälld, Ciar var den fjärde broder och den som var närmast Kodi i ålder, men det var också den bror som han hade minst gemensamt med.

Sanna © 2009