Kapitel 30 av 30.
Vintersnön hade förvandlat världen och gjort den kallare och vitare, hennes andetag förvandlades till rökiga stråk i luften och hon stannade ofta och tog ett par djupa andetag bara för att förundras över skönheten som hennes andetag skapade. Solstrålarna var inte längre varma nog att smälta frost och snöflingor men deras ljust glittrade och skimrade som om det lyste på diamanter och kristaller och Dina kände det som om hon var den rikaste kvinnan i världen. Träden, stenarna och igelkottarna låg i vinterdvala och världen kändes tom utan deras röster men vinter varelserna gjorde sitt bästa för att fylla ut tomrummet.
Det var för kallt för henne att skissa medan hon var ute och hon lade allt på minnet så att hon kunde skissa ner allt senare istället. Hon stampade fötterna för att värma dem och ropade på hennes nya vänner att skynda på. Ginger och Caramel kom springandes och skuttade av lycka, de hade funnit något intressant som de ville visa henne, och de drog henne med sig djupare in i skogen. Deras entusiasm smittade henne och hon skrattade lyckligt när hon skuttade genom snön för att hinna ikapp dem.
Kodi hörde henne skratta och han slutade att skotta för att se vad som var så roligt. Hon dansade genom skogen med Golden retriever valparna studsandes runt hennes fötter och sedan föll hon på knä för att titta under en buske. Valparna var ivriga att titta under busken också och de stack in sina nosar och fnyste och skällde. Han log och skakade på huvudet, det var otroligt hur hon kunde få valparna att vara med på noterna och han längtade efter kvällen då hon skulle skissa deras äventyr och visa honom vad de hade sett.
Det var konstigt hur allt hade löst sig, tänkte han, som om Viveks magi var riktig och hade fyllt dalen med en rad med pärlor utav godhet. Belinda hade flyttat in i en lägenhet inne i samhället och bara det fick hela världen att se ljusare ut. Dina förklarade för honom hur ledsen moster Belinda verkligen var men allt han kund se var hennes elakhet. Hanns mamma hade blommat upp när Dina flyttade in med dem och hon såg inte lika håglöst gammal och trött ut längre. Tanken hade varit att skaffa en valp som kunde vara sällskap till Dina och hanns mamma medan han arbetade men Dina hade fastnat för två valpar och hade vägrat att släppa dem. Valparna hade verkligen gjort en skillnad i deras liv och mest utav allt för Dina som var tvungen att prata för att kunna träna dem, och genom det så fick hon träna på att prata. Det var ju inte så att hon inte kunde prata det var bara svårt för henne att säga saker för människor skrämde henne fortfarande och valparna hjälpte henne att slappna utav och våga säga något.
Dina tittade upp, såg honom och nästa stund så hade han henne och valparna omkring honom och alla ville ha hanns uppmärksamhet
“Det är otroligt”, sa hon. “De hittar saker som jag skulle ha missat om det varit bara jag. De hittade ett mummor bo under busken därborta.” Hon kysste honom och började gå till huset. “Du är kall! Jag gör varm choklad!”
På vägen till huset tänkte hon på hur lyckligt lottad hon var, hon visste vad folk tänkte om henne och att hon var rätt så excentrisk jämfört med andra unga kvinnor. Kodi var en modig man som vågade känna kärlek, omtanke och hopp för en person som henne.
Fru Jones skämtade och grälade på Dina och valparna när de drog in snö i huset, hon gillade egentligen livet och energin som de fyllde hennes hem med, det hade varit så tyst och dystert sedan pojkarna hade flyttat och hennes man hade dött. Mest utav allt så kände hon att hon gjorde nytta igen, hennes liv hade en uppgift. Och flickan… vem hade kunnat tro att den tysta bleka skuggan som var Belindas systerdotter verkligen var en levnadsglad färgstark och kreativ konstnär som visade mycket talang. Fru Jones barnbarn älskade redan henne och hennes sagor och det brukade tigga och be deras föräldrar om att få komma och hälsa på och utforska skogen med Dina och deras farmor.
Huset luktade som våt hund, varm choklad och nybakade bullar när han kom in genom dörren och han visste att han var där han hörde hemma. Tanken på att leva i staden kändes främmande och overklig för honom och han kunde inte förstå att han ens hade tänkt på det.
Sanna © 2009

No comments:
Post a Comment