Korpen och Fjärilen.

Kapitel 20 av 30.

Kodi ringde till sin äldsta bror när han kom hem för att berätta vad han hade bestämt sig för. Adair var inte säker på vad han skulle säga först, och han påpekade hur tungt det skulle bli för Kodi att ha så mycket ansvar, men när han förstod hur bestämd Kodi var så lät han honom veta att han skulle stötta honom. Det var det bästa för deras mamma efter allt. Han själv hade inte möjligheten att se efter henne, han hade en egen familj och de bodde i ett hus som var för litet för dem alla som det var. Han var nyfiken på vad det var som hade fått honom att ta beslutet och Kodi berättade för honom om Ciars planer på att få pengar ur det hela men lämnade ut delen om Dina och hur lycklig hon fick honom att känna sig.

Efter det så ringde han till sin näst äldsta bror, Brew, för att berätta samma sak för honom. Brew var entusiastiskt lättad över tanken att hanns lillebror skulle se efter deras mamma, han hade mått dåligt över tanken på att skicka henne till ett hem men hade inte sett någon annan lösning när de alla hade egna liv borta ifrån den gamla byn. Han exploderade i en lång utskällning så snart Ciar blev nämnd och han anklagade honom öppet för att vara en värdelös, snyltande parasit och en irriterande arrogant lus. När han hörde sin brors utbrott så mådde Kodi bättre, han stod inte ensam. Brew föreslog också att Kodi skulle försöka att få lite inblick i deras mammas ekonomi för att se om Ciar var skyldig henne pengar.

Det sista samtalet var till hanns tredje bror, Tad, och han kände sig båda gladare och mer självsäker när han fick tag på honom. Tad lät honom veta att han var avundsjuk på ett sätt; han saknade området och han önskade att han kunde flytta tillbaka, men livet lät honom inte. Han borstade bort det som sades om Ciar, det var bara sådan som han var, det var inget att oroa sig över. C’est la vie. Sedan började han att prata om hur gården såg ut, blommade det, verkade det bli någon frukt och bär, hur såg det ut på ängarna och vid ån? Kodi berättade att han hade rensat bort sly vid ån och om ekorre paret som hade fött upp ungar i trädet på bakgården. Han kände för att berätta om Dina för Tad men ändrade sig, hur skulle han någonsin kunna förklara hur han följde henne runt i hennes fantasi värld och fortfarande låta som att han är vid sina sinnens fulla bruk?

Att ha sina äldre bröders samtycke kändes bra och han såg sig omkring med nytt självförtroende, han kunde göra det här, han kunde verkligen göra det. Huset, gården och området runt omkring såg annorlunda ut å något sätt, fast inte som Dinas teckningar, det såg mer verkligt ut än det någonsin hade gjort för honom förut. Buskarna var inte bara buskar längre, han kunde se bären som de skulle bära, hur de skulle behöva extra stöd och hur de skulle beskäras. Han visste redan hur han skulle göra eftersom han hade hjälpt sina föräldrar att göra det när han bodde hemma, skillnaden var att nu var det upp till honom att ta på sig ansvaret för att se till att det blev gjort.

Vid middagen så pratade han med sin mamma om det hela, utan att nämna tankarna på att skicka iväg henne till ett ålderdomshem, och frågade henne vad hon skulle tycka om han flyttade hem igen för att hjälpa henne. Hon började med att försäkra honom att hon fortfarande kunde klara sig själv, hon var inte lika snabb som förut men det fanns fortfarande krut kvar i gumman. Han höll med henne men pekade ut att det fanns saker som hon behövde en hjälpande hand med och att han kunde vara den hjälpande handen. Det var ju inte som att han skulle flytta hem igen nästa dag, det skulle ju ta ett tag eftersom han fortfarande arbetade i staden. Hanns mamma blev mer och mer positiv till tanken när tanken började sjunka in, det skulle vara skönt att få lite hjälp och det var ju inte som om att han gav upp sitt liv helt för att hjälpa henne med gården.

Han kunde se att hon blev lättare när bördan på hennes axlar lyftes och det kändes bra att det var han som lyfte den. Hanns semester skulle fortsätta i en vecka till och sedan skulle han köra hem på helgerna, det var bara en två timmars tur och han kunde åka på fredag efter jobbet och köra tillbaka på måndag morgon. Det fanns massor med saker som hav ville göra under de två helgdagarna, även att träffa Dina, men det berättade han inte för sin mamma. Rummet som han bodde i var ett litet rum som han hade delat med Ciar och han hade aldrig tänkt tanken att han kunde använda ett annat rum, men hanns mamma tyckte att det skulle vara en bra idé att flytta till ett större rum om han skulle vara där så mycket i framtiden.

Efter middagen tittade de på rummen och han bestämde sig för rummet som Tad hade haft. Tad var en musiker och han spelade alltid på ett eller annat instrument och bröderna hade kommit överens om att det var bäst att han fick ha ett rum för sig själv. Rummet var på bottenvåningen och på den yttre sidan utav en tillbyggnad som deras pappa hade byggt för tvättstugan, det var nästan som en fristående lägenhet. Rummet var fullt med saker som ingen använde och det behövde lite ny färg men det skulle bli bra för honom att bo i. Det verkade passande, ett nytt rum för en ny början.

Sanna © 2009