De var Beag folket och deras ledare hette Mimi. De hade bott vid ask trädets rötter sedan tiden började, förklarade Mimi, och de var vakterna som såg till att trädet inte skadades. Livet ute på stenfloden var hårt och de kämpade alltid för att odla sin mat och förvara den säkert till. Att hålla maten i säkert förvar var ett stort problem för dem även om de hade hermeliner som vakter, det fanns så många hungriga varelser där ute, så som råttor, och de var smarta också. Dina delade glatt med sig utav resterna medan hon skissade historien som de hade att berätta, medan hon väntade för rätt tillfälle att fråga det hon ville fråga om, magin.
Det var ett vackert ställe och Kodi njöt utav utsikten medan han väntade på att Dina skulle skissa färdigt. Han kunde se skorstenen på hanns mammas hus men Millers hus var gömt bakom träden som stod runt omkring det. Söder om husen kunde han se ängarna och dikena som delade dem, på några ställen stod det ett träd eller två och så fortsatte ängarna igen. Så där på avstånd så såg det ut som ett färgstarkt lapptäcke som hade blivit utlagt över landskapet. Ån hade grävt sig ner i marken och han kunde inte se vattnet även om han visste var den rann.
Nere på västra sidan utav berget kunde han se ett ormvråks par som cirklade runt trädtopparna och nere på tjärnen simmade ett and par. Allt var lugnt och fridsamt och hanns tankar vandrade till hanns mamma. Han hade inte kommit tillbaka och hälsat på så ofta som han borde ha gjort och det var mod fällande att komma tillbaka och se hur saker och ting verkligen var. Det var så många saker som hon behövde hjälp med även om hon fortfarande pigg och alert. Hanns plötsliga beslut om att flytta tillbaka kändes rätt när han tänkte igenom det och det var inte lika skrämmande som det hade verkat förra dagen. Huset och byggnaderna på gården behövde rustas upp, ängarna hade inte blivit skötta på flera år, det skulle behövas mycket jobb för att få allt i form igen, och så var det buskarna som hade växt som ogräs.
Dina tittade upp på himlen; solen hade vandrat väster ut, “Det är dags att gå.”
Kodi tittade en sista gång på hennes bilder medan hon packade korgen igen. Ett litet sorts folk hade kommit fram ifrån stenarna och de var helt olika allt annat han hade sett henne rita förut.
“Vilka är de?” frågade han medan han gav tillbaka skissblocket.
Dina berättade för honom om Beag folket medan de klättrade ner för sten floden. De kände till magin, berättade hon för honom, men de ville inte prata om den.
“De sa att vi kommer att hitta den när tiden är rätt”, suckade hon. ”Men när kommer det att vara? Diset kommer inte att vänta och jag vet att det är farligt.”
Kodi försökte komma på rätt sak att säja men kunde inte hitta orden så han bestämde sig för att byta ämne istället.
“Det börjar vara sent. Det är bäst att vi skyndar oss så att Belinda inte blir arg. Du kommer att ha tid att räkna ut det hela senare.”
Att han nämnde moster Belinda fick henne att släppa funderingarna och börja oroa sig över ett helt nytt problem, moster Belinda skulle bli mycket upprörd om hon inte dök upp när klockan ringde. Hon slutade att prata och gick så snabbt som hon kunde runt tjärnen och tillbaka till stigen som ledde hem. Varelserna såg överraskat på när hon rusade förbi den utan att hälsa men hennes oro över moster Belinda var för stor och hon visste att hon skulle kunna förklara för dem senare.
Kodi märkte skillnaden också men han var inte förvånad, bara tanken på Belinda skrämde honom fortfarande, hur illa skulle det då inte vara att bo hos henne?
Klockan började ringa när de gick igenom skogen och han sa till henne att springa, han skulle ställa korgen i skjulet så att hon kunde hämta den senare.
Sanna © 2009
No comments:
Post a Comment