Saturday, September 18, 2010

Korpen och Fjärilen.

Kapitel 16 av 30.

Ciar dök upp tidigt och han var lika dryg som vanligt. Samtalet var inte riktigt ett samtal, det var en monolog av Ciar och Kodi blev mer och mer trött på det hela. Han hade hört allt om Ciars jobb, hanns perfekta flickvän, pengarna som han tjänade och alla dyra saker han köpte många gånger förut. Det verkade inte finnas någon ände på alla de saker som Ciar kunde berätta för dem om hur fantastisk han var och så snart som det verkade som att han skulle komma till slutet så bytte han bara ämne och fortsatte att prata. Kodi kände sig frustrerad och tillsist så avbröt han monologen och bad Ciar att följa med honom ut för att se om de kunde få igång den gamla traktorn. Kodi kunde ha gjort det själv men han ville få iväg Ciar ifrån deras mamma ett tag.

Ciar gick runt i garaget som om att han ägde det och berättade för Kodi vad som borde säljas, vad som bara var skräp och vad han skulle ha gjort med allt om bara de äldre bröderna hade gett honom tillåtelse. Hanns starkaste åsikt var att de skulle sätta ”gamla mamma” på hemmet och sälja allt. Pengarna skulle komma honom väl till pass för en ny investering som han hade på gång. Kodi motstod längtan efter att få bryta Cias näsa men lät honom veta att pengarna tillhörde deras mamma och att han allt skulle få vänta tills hon dog innan han kunde göra den investeringen. Ciar såg förvånad ut och skrattade lite ansträngt på ett underligt sätt som fick Kodi att känna sig obekväm med det hela. Det kändes som om det var något som han måste räkna ut innan det var för sent.

Kodi berättade för Ciar att han inte ville skicka iväg deras mamma till ett ålderdomshem och att han tänkte på att flytta hem för att hjälpa henne men Ciar ville inte ens lyssna på honom. Så klart var de tvungna att skicka ”gamla mamma” till hemmet det fanns inga andra val. Ciar kände några personer som hade bra förbindelser så det skulle bli lätt att hitta ett ställe som kunde ta emot henne. Ett par telefon samtal och Ciar skulle ha arrangerat allt inom en vecka eller två. Kodi försökte protestera men Ciar hade redan börjat göra planer om hur de skulle sälja egendomen och beräkna hur mycket pengar vare bror skulle kunna få ut ur det hela. Sista droppen för Kodi var när Ciar började på att planera att kasta bort deras pappas saker som att det var gammalt skräp. Han höjde rösten, kallade Ciar en girig skitstövel, och lät honom veta att inget skulle hända innan all bröder hade träffats och pratat igenom det hela.

De andra bröderna ville också skicka iväg deras mamma till ett ålderdomshem men inte utav girighet och han hoppades på att de skulle ta hanns sida om han förklarade allt för dem. Först utav allt så skulle han tillbringa resten utav semestern hos henne och sedan skulle han åka hem varje helg tills det att han hittade ett jobb närmre till hemmet. Tanken hade formats inom honom i flera dagar men att lyssna på Ciar var det som gjort honom säker på att det var vad han ville göra. Ciar surade ett tag men kom snabbt i form igen när traktorn startade och han gjorde det klart att det var hanns kunskap som hade behövts för att få igång den, det var tur för Kodi att han hade bestämt sig för att hälsa på den dagen.

Kodi hade fått nog och när de åt middag den kvällen så slutade han att lyssna på Ciar och hanns ändlösa smörja. Maten smakade sågspån, den växte i hanns mun och varje gång han försökte att svälja så kändes det som att han skulle kvävas. Smärtan i bröstet växte och spred sig till hanns mage och huvud och han mådde illa. Det var för mycket, det var bara för mycket, tänkte han. Hur skulle han kunna gå emot bröderna och hur skulle han kunna ta hand om deras mamma när han inte ens var säker på att han tog god hand om honom själv.

Ciar gav dem en sista långrandig monolog om hanns egen storhet efter middagen och sedan så åkte han äntligen iväg. Fru Jones och Kodi satt kvar i tystnaden ett tag och vilade sina sinnen och sedan så steg hon upp och började diska undan. Han visste att han borde erbjuda henne hjälp men han mådde så dåligt att han bara ville vara ensam och han sa till henne att han skulle gå på en promenad och att hon inte skulle vänta uppe om det blev sent.

Hanns fötter bar honom raka vägen till skjulet och han hittade påsen med kläder när han hade tänt ljuset. Det kändes smärtsamt besviket att hon hade varit där och att han inte hade fått prata med henne. I påsen hittade han också bilden utav korpen och fjärilen som hon hade gjort när han gav henne skissblocket och han satte upp den på väggen i skjulet eftersom det kändes som att den hörde hemma där. Det kändes bättre när han tänkte på deras planerade utflykt nästa dag och han undrade vilken historia hennes bilder skulle berätta.

Sanna © 2009

No comments: